1397 - Kalmarunionen

Under ett möte 1397 i Kalmar ingicks formellt unionen mellan Sverige, Danmark och Norge. Samtidigt kröntes Erik av Pommern till unionskung. Arkitekten och den verklige regenten fram till sin död 1412 var dock Margareta Valdemarsdotter.

Margareta var dotter till den danske kungen Valdemar Atterdag och blev redan som sexåring förlovad med Magnus Erikssons son Håkon. Han blev senare kung i Norge och när Valdemar Atterdag avled blev Margaretas och Håkons son Olov vald till dansk regent. Fram tills vuxen ålder skulle dock regeringen utövas av Margareta och Håkon.

1380 avled Håkon och sonen Olov blev nu även regent i Norge, med Margareta som förmyndare. Efter att Olov sedan själv insjuknat och avlidit 1387 blev så Margareta utsedd till regent i såväl Norge som Danmark.

Samtidigt hade det adliga missnöjet i Sverige ökat med den egna kungen Albrekt av Mecklenburg. Konflikten hade till stor del sin grund i det jättelika arv efter Bo Jonsson Grip som adeln och kungen stred om. Aristokratin tog kontakt med Margareta och lovade henne stöd om hon bistod dem i kampen mot Albrekt. Margareta hyllade man som Sveriges "fullmäktiga fru och rätta husbonde".

1389 drabbade Margaretas och Albrekts styrkor samman utanför Falköping i Västergötland. Albrekt besegrades och Margareta hade makten i de tre nordiska rikena.