1520 - Stockholms blodbad

Efter Engelbrektsupproret och avsättandet av Erik av Pommern som unionskung kom Sverige i praktiken under långa perioder stå utanför unionen. Karl Knutsson (Bonde) blev till exempel vald till kung av Sverige inte mindre än tre gånger. Andra perioder kunde de danska unionskungarna bättre hävda sin överhöghet i Sverige.

1512 blev Sten Sture d.y. riksföreståndare i Sverige, vilket i praktiken innebar att han agerade som kung. Året efter hyllades Christian II som kung i Danmark och Norge. Christian kom sedan att föra en offensiv politik gentemot Sverige med målet att även erkännas där. Tre gånger anföll man Sverige och till slut kunde Sten Stures trupper besegras på Åsundens is 1520. Sten Sture själv blev dödligt sårad vid slaget och avled kort därefter. Stockholm kapitulerade några månader senare mot löfte om allmän amnesti.

Striden mellan Sten Sture d.y. och Christian II var dock ingen nationalistisk kamp mellan svenskt och danskt. I Sverige fanns det unionsvänliga grupper som motsatte sig Sten Stures politik. Hans främsta motståndare fanns i ärkebiskopen Gustav Trolle, som sökte hävda kyrkans självständighet gentemot Sten Sture. Konflikten övergick i väpnat våld och Trolle fängslades och hans borg Stäket revs.

Efter att Christian II krönts till konung i Stockholm 1520 pågick kröningsfesten i tre dagar. På den tredje dagen låstes dock dörrarna till slottet och festen övergick till att istället bli en rättegång, som till det yttre framställdes som en kättardomstol ledd av Gustav Trolle. Förbrytelserna skulle vara de man gjort sig skyldig till mot kyrkan och Trolle genom fängslandet av honom. De flesta historikerna menar dock att rättegången hade som huvudsakligt mål att rensa ut Christians forna motståndare.

Dagen efter rättegången startade avrättningarna på Stortorget och ca 80-100 personer miste sina liv. Till de avrättade hörde riksråd, biskopar, borgare och tjänare till dessa personer. Man passade även på att gräva upp Sten Stures lik och bränna det på bål.

Christian II skulle emellertid snart förlora makten i Sverige. Uppror utbröt och en ung Gustav Vasa tog så småningom ledningen för det och kunde 1521 bli vald till riksföreståndare. Två år senare blev han även vald till kung. Då hade Christian redan blivit avsatt i Norge och Danmark.