1660 - Envälde i Danmark

1658, samma år som Sverige slöt sin framgångsrika fred med Danmark, beslöt sig den svenske kungen Karl X Gustav något oväntat för att åter anfalla Danmark. Han var missnöjd med freden och målet var nu att helt utplåna Danmark som självständig stat.

Danskarna blev hårt trängda, men lyckades under kungen Fredrik III:s befäl freda huvudstaden. Bland annat ska Köpenhamns borgerskap och studenter ha bistått i försvaret. Till detta kom en holländsk flotta, som undsatte den belägrade staden, medan Brandeburgska trupper befriade Jylland från svenska soldater. Medlingsförsök inleddes och efter Karl X Gustavs plötsliga död i lunginflammation slöts en fred 1660 där Sverige förlorade Trondheim och Bornholm.

Frederna 1645 och 1658 hade minskat Danmarks territorium avsevärt. Kungen Fredrik III beskyllde adeln för förlusterna. Deras dominerande ställning hade hindrat Danmark från att bygga upp en stark stat. På ständermötet 1660 stödde därför borgerskapet och prästerskapet kungen i sin politik att införa arvrike och envälde. Detta kungliga envälde skulle sedan inte avskaffas förrän 1848.