1814 - Norge i union med Sverige

Norge hade alltsedan Kalmarunionen varit i union med Danmark. Men som en konsekvens av Napoleonkrigen som fördes i 1800-talets början i Europa, skulle de båda länderna gå skilda vägar. Danmark-Norge gick in på Frankrikes sida i storkonflikten, vilket skulle visa sig vara den förlorande sidan.

Sverige däremot hade med sin nya tronföljare, Jean Baptiste Bernadotte, ställt sig på Frankrikes motståndarsida. Bernadotte, som själv varit marskalk under Napoleon i Frankrike, fick befälet över Nordarmén i slaget vid Leipzig där Napoleon besegrades. Efter detta drog Bernadotte sina trupper norrut för ett anfall mot Danmark, som i Kielfreden 1814 tvingades avträda Norge till Sverige.

I Norge möttes inte nyheten om att man nu tillhörde Sverige med någon större entusiasm. Den dansk-norske kronprinsen Christian Fredrik tog ledningen för en upprorsrörelse, som den 17 maj 1814 antog en grundlag gällande för det nya självständiga kungariket Norge. Christian Fredrik själv valdes till kung.

Så blev det dock inte. Efter ett svenskt fälttåg träffades en överenskommelse där man accepterade den svenske kungen som överhuvud, men i gengäld fick man behålla den nyss stiftade grundlagen. Norge fick så åtminstone en union, som gav dem en stor portion självbestämmande.