1906 - Allmän rösträtt i Finland

Under 1800-talet ökade nationalismen i Finland. Det gällde inte bara relationen med den ryska överhögheten, utan även förhållandet till den svensktalande befolkningen, som var i minoritet, men som av tradition hade en dominerande ställning i samhället. Den finska lantdagen kunde delas in i svekomaner och finnomaner. I adelsståndet dominerade svekomanerna helt, medan prästeståndet och bondeståndet var finnomanskt. Intresset för det finska språket ökade dock och likställdes mer och mer med svenskan i förvaltning och undervisning.

Förhållandet till Ryssland var inte heller problemfritt. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet upplevde man att man utsattes för en förryskningspolitik. Bland annat infördes 1901 en värnpliktslag, som ställde finländska soldater till ryskt förfogande. Oppositionen ökade mot Ryssland och tsaren och stämningen var bitvis mycket spänd. 1904 föll t.ex. den ryske generalguvernören Bobrikov offer för ett attentat.

1905 utbröt i Ryssland stora demonstrationer och strejker riktade mot tsaren i det som har kommit att kallas den första ryska revolutionen. Protesterna spred sig även till Finland med en storstrejk på hösten. Tsaren, som var hårt trängd pga de inhemska protesterna och förlusterna i det rysk-japanska kriget, tvingades göra eftergifter och arbetet med en ny finsk författning kunde börjas.

1906 avskaffades så den gamla ståndsriksdagen och ersattes med ett modernt enkammarparlament. Rösträtten blev allmän och som första stat i Europa kunde även kvinnor rösta och ställa upp i val.