793 - Lindisfarne

År 793 anfölls det engelska klostret Lindisfarne av nordmän. Plundringen är det första kända vikingaanfallet och kan ses som startpunkten för vikingatiden. Under de två följande århundradena skulle otaliga plundringar och krigståg följa.

Vikingarna var dock inte bara krigare, utan även duktiga handelsmän och sjöfarare. De danska och norska vikingarna sökte sig som regel ut i västerled; till de brittiska öarna, Island, Frankrike och som längst ända till Amerika via Grönland. På flera platser, såsom England och Island, valde många av nordborna att bosätta sig permanent, vilket t.ex. många ortnamn i dagens England skvallrar om.

I österled sökte sig främst människorna som vara bosatta i Sveariket. Färderna gick utmed de ryska floderna och de skepp man använde var mindre än de i västerled, då fartygen ibland behövde dras på land vid trånga flodpassager. Resorna i österled kunde gå så långt som till Miklagård, dagens Istanbul, där den östromerske kejsaren hade en livvaktstyrka av nordiskt ursprung, de så kallade väringarna.

Slutpunkten för vikingatiden brukar anges till någon gång på 1000-talets mitt. Anfallen blev färre och i vikingarnas hemländer skedde stora förändringar med införandet av en ny religion, i form av kristendomen, och en allt starkare kungamakt.